You can´t kill the spirit

En feministisk tes är att en metod för att oskadliggöra kvinnor är att osynliggöra vår historia. Genom att ignorera kvinnliga förebilder och framhäva männens roll i det förflutna skapas osäkerhet vad gäller kvinnorollen och dess betydelse. (En parallell kan dras till teorierna om värstingarnas brist på fadersgestalter och andra positiva manliga förebilder.)

Pam McAllister har känt att det varit viktigt att ta till vara på de berättelser som finns om kvinnors arbete för ickevåld genom tiderna, och hon har lagt ned mycket arbete på att samla ihop dessa. Ett resultat av detta är boken You can´t kill the spirit, en bok som inspirerat mig och berett mig mycket nöje. Efter en kort introduktion av McAllisters syn på ickevåld följer delar av den bortglömda historien.

Boken tar avstamp för över 3000 år sedan, i den gammaltestamentliga berättelsen om de hebreiska barnmorskorna som vägrade lyda Farao som ville att de skulle döda alla nyfödda gossebarn för att egyptierna skulle kunna kontrollera sina judiska slavar. Sedan fortsätter McAllister sin resa genom tiden via kväkare, suffragetter, amerikanska slaveri-motståndare, strejkare, skattevägrare, apartheidmotståndare, antiporraktivister och “ta tillbaka natten“-manifestationer.

McAllister berättar hemska och vackra historier på mellan en halv och ett par sidor om kvinnor som med stort engagemang men utan våld kämpat för sina barns säkerhet, för att slippa bli brända på sina döda mäns gravbål, för sin rätt att vara öppet lesbiska och sin rätt att ta avstånd från och protestera mot sitt lands militarism. Boken inkluderar tysta, ibland nästan omärkliga aktioner som när t.ex. två vita kväkarsystrar i USA på 1830-talet helt enkelt satte sig bredvid sina svarta väninnor för att protestera mot att svarta och vita skulle sitta på olika bänkar i kyrkan. Det finns också mer spektakulära tilldragelser, som när 200 israeliska kvinnor 1975 anordnar en symbolisk begravning av mänskliga rättigheterna utanför regeringsbyggnaden i Tel Aviv. Det är en halsbrytande och vådligt vacker resa.

Det känns viktigt med böcker som bevisar att fler än Martin Luther King, Gandhi och Berrigans sysslat med ickevåld och civil olydnad, och speciellt att det finns många kvinnor som gjort det. You can´t kill the spirit gör mig hoppfull och stolt över de kvinnor som kämpat så under historiens gång. Det är en bok jag vill rekommendera alla som är nyfikna på den glömda, ignorerade eller bortmanövrerade historien, och som behöver ny inspiration för att fortsätta tro på ickevåld och civil olydnad.