oktober
bröd inte bomber
/ fängelsebrev / stellan / oktober
Klockan 7.30, innan frukost ringer en klocka - liksom vid andra centrala tidpunkter. Jag och min cellkamrat vaknar och tvättar ansiktena i handfatet, bäddar våra sängar i våningssängen. Sedan får man vänta olika länge innan de öppnar celldörren, eftersom de tre cellvåningarna i vårt block serveras först var tredje dag. När vi väntar lyssnar vi på nyheterna på min radio. Vi kan inte duscha och rena kläder får vi två gånger i veckan- fast bara om det inte regnar eftersom kläderna hämtas i en annan byggnad…
När celldörren öppnas skall man snabbt kolla om man finns med på besökslistan idag, posta brev och göra dagens "ansökningar" innan man ställer upp sig i frukostkön. I fängelset får man ansöka om allt som inte automatiskt ingår i dags- eller veckorutiner. Det kan vara att få tala med en speciell person (ex präst), ringa på kvällen, ta emot något vid ett besök (ex gymnastikskor) eller få något av fängelset (ex regelinfo för fängelset- vilket jag fortfarande inte fått J ). Frukosten får man liksom all mat på metallbrickor, plastbestick och muggar har man själv. Varannan dag får vi mjölk, flingor och vetebullar- respektive ägg, mackor och burktomat(!). Till varje mål får man te (vi är ju i England!) Vid varje mål är regeln att alla får lika mycket i färdiga portioner som kökspersonalen delar ut (men de som är goda vänner med personalen får naturligtvis mer). Sedan äter man frukost i cellen, instängd igen efter de 5-6 min som frukostrutinen tog. Från frukosten sparar jag ett smörpaket för att ha något pålägg till franskbrödet vi får till kvällen.
Efter att frukosten ätits skriver jag dagens första brev. Strax före nio hämtas de av oss som fått arbete eller plats i skolan. Jag fick efter tre veckor möjlighet att skriva på mina egna universitetskurser 2 1/2 timma per arbetsdag! På vägen ut till skol- och arbetsbyggnaderna ute på fängelseområdet får vi vänta i en gallerbur. Innan man går in dit är det alltid någon som kollar ifall telefonautomaterna är påkopplade av misstag så att vi kan ringa. I gallerburen hälsar de flesta på varandra, stämningen i fängelset är förvånansvärt öppen och vänlig mellan fångarna. Mellan cellen och skolan kollas min identitet (efternamn och nummer) mot en lista fyra gånger innan jag kan sätta mig bakom en sliten dator och börja arbeta. Själva skolbyggnaden har galler, taggtråd och metallburar men inuti är stämningen avslappnad. Skolpersonalen är förhållandevis radikal och intresserad av fångarnas problem, så lektionerna kan ofta handla om praktiska problem, lagtolkning eller bli filosofiska reflektioner om livet innanför eller utanför murarna. I detta diskuterande (och ofta oseriösa högstadietjatter) försöker jag skriva så gott det går. I skolan finns en toa med halvdörr, vilket är det mest privata som går att finna här inne. Fängelser är en säregen blandning av isolering där man aldrig är helt ensam eftersom du aldrig kan hitta ett ställe där de inte kan övervaka dig. I skolan kan man även avnjuta lyxen att ta te eller kaffe när man vill. För att man går till skolan tjänar man 7 kr per dag (och något mer för arbete) det är fångarna som via sitt gratisarbete sköter allt i detta fängelse förutom vaktande, dörröppnande och pappersarbete. de städar, tvättar, lagar mat, reparerar och serverar personalen. Att det "bara" kostar 1000kr/dag att hålla en fånge här beror på att fångarna används som slavarbetskraft. Det ironiska är att det är genom vår egen lydnad som fängelser blir möjliga. Det tragiska å andra sidan - är tanken på vad dessa pengar skulle kunna göra för fångarna i form av sociala rehabiliteringsprogram.
På vägen från skolan till cellen visiteras alla och ibland kollar hundar efter narkotika. Innan lunchen gör jag gymnastik- och yogaövningar: När man rör sig så lite blir kroppsträning verkligen viktig för att hålla energin och humöret uppe. Till lunch får vi imponerande bra och varierad mat. Varje dag får vi välja mellan två-tre rätter (inklusive vegetariskt alternativ)! Sedan kommer dagens höjdpunkt - den censurerade posten! Jag är bortskämd och får mellan två och fem brev per dag. Det är underbart - men har sina nackdelar. Min cellkompis får ju bara brev av sin advokat… Jag skriver ca två brev per dag. Faktum är att jag plötsligt har mer kontakt med avlägsna och nya vänner här inne än när jag inte sitter i fängelse! Denna omfattande brevväxling tror jag är en av de viktigaste delarna av det politiska arbetet man kan göra i fängelse. Ett arbete som inte går att göra utanför murarna.
Varannan dag har vi "association" under två timmar på eftermiddagen. Då har man möjlighet att göra saker utanför cellen; se TV/video, spela pingis, eller biljard, duscha, ringa eller gå till biblioteket - men man måste välja! Telefonkön är på ca en halvtimme eftersom ca 45 personer skall välja samtidigt… Går man och duschar riskerar man att missa uppropet för biblioteket. Men liksom vid frukosten så lär man sig snabbt att göra flera saker samtidigt. Jag brukar spela pingis, bevaka telefonkön och lyssna efter biblioteksuppropet samtidigt.
Ibland raseras ens väl upplagda "effektivitetsplan" för de två timmarnas "fria marknad" - men av underbara skäl - eftersom man får besök! Vid besök visiteras man före och efter och bär jackor med varningsfärg. Alla fångar sitter på ena sidan av ett långbord som delas av en plastskiva i mitten mellan fången och besökaren. Men fysisk kontakt över plastskivan tolereras ändå! Under den följande tiden utspelas rörande scener med barn, fruar och vänner som försöker ta igen sin separation under en kort halvtimme. Jag får besök två-tre gånger i veckan av vänner och aktivister som vill hjälpa till i motståndsarbetet. Det är verkligen upplyftande med alla människor som vill delta, tack vare den lilla aktion vi tre gjorde! Efter besöken väntar vi på de som slumpvis valts ut för fullständig kroppsvisitering.
Strax efter 16 är det så dags för middag, även denna gång kan vi välja mat. Ofta får vi dessutom någon slibbig sås och kaka eller till helgen glass och frukt. Man tar även sina fyra mackor till kvällen för nu får man inte mer mat förrän till frukost.
Efter maten sover jag middag, läser och skriver brev. Radion är ofta på kanalen "Jazz FM" vilket livar upp tillvaron betydligt - och stänger ute allt ropande mellan cellfönstren. Fångarna diskuterar, hånar, sjunger, reciterar poesi och handlar. Handlandet sker med hjälp av plastmuggar som binds i trådar från filtarna. Tepåsar, mjölkpulver, tobak och droger skickas mellan cellerna. Den svarta marknaden är aktiv här inne dygnet runt medan fängelsets egen kiosk bara är öppen en dag i veckan. I kiosken är priserna som utanför fängelset fastän lönerna är som på 1800-talet. På svarta marknaden byts varor mot varor eller gentjänster av olika slag…
Jag är alltså inlåst mellan 19 och 21 timmar per dag - de som inte går i skolan, arbetar eller får plats i gymet är inlåsta mellan 22 och 23 timmar per dag. Men jag vill absolut inte klaga eftersom jag ju ändå till de privilegierade här inne och har något sällsynt - motivation till att vara här. de allra flesta har mycket lite stöd och ser det som ett misslyckande att de är här.
Cellen som jag alltså är så mycket i är ca 10 m2 och har en våningssäng, skrivbord, två stolar, toa, handfat och två byråer. Sedan finns även en lysknapp och en alarmknapp, ett element och ett cellfönster med fönsterluckor. Det är fortfarande svårt att vänja sig vid att gå på toa bredvid en annan människa… När man lever så tätt inpå gäller det att lära sig komma överens om tider, platser och ljud. Jag har haft tur och hittills delat cell med fyra personer som det gått bra att leva med. Vi stödjer varandra med praktiska tips, lyssnande, uppmuntranden, diskuterande och lån av saker. Innan jag somnar läser jag en trillerroman – alltid med goda slut – som motvikt mot den ofta enahanda och deprimerande tillvaron här i fängelset.
Under helgen får vi möjlighet att gå ut en timme per dag (om det inte regnar…). Det är underbart att känna den kalla vinden i ansiktet och raskt promenera – även om det är i ständiga cirklar. Numera är dessa rasttimmar rena politiska diskussionsklubben för mig. De flesta fångar är intresserade av vad jag gjort och ryktet går. En kommunist från Nigeria, en rejvare och en haschippie är några av de som också ifrågasätter, vill låna litteratur och ofta vill diskutera. De som säger att man blir politiskt ineffektiv i fängelse har oftast aldrig suttit i fängelse och ser dessutom inte att också fängelset är ett samhälle. Varje dag är det en ny person som undrar varför jag är här och en annan som skriver till mig.
Nåväl, det finns mycket att säga om fängelser och om varför jag är här – motståndet mot våldsmakten som förtrycker de fattiga; men det får räcka för denna gång.
Skriv gärna och berätta om vad du tycker. Skulle du kunna tänka dig att sitta i fängelse om det var nödvändigt för att göra motstånd mot det organiserande folkmordet den rika världen genomför mot de fattiga i tredje världen?! Fängelselivet är inte lätt men det är inte så illa som man ibland tror. Jag skulle bli glad om det fanns fler att arbeta tillsammans med här inne!
Stellan Vinthagen
Fångnummer BT 8233
HM Prison Preston
England
