19 novemer
bröd inte bomber
/ fängelsebrev / ann-britt / 19 november
Vi ringer vid lunchen, men inget svar.
När vi släpps ut ur vår cell vid halv två är det ingen som säger att vi har besök. Det har alltså dragit ut på tiden. Vi går och ringer. I mobiltelefonen svarar Trish! Hon säger att de blivit släppta, att hon själv är i Preston och att Per och Pelle är på väg till oss. Waoh! Just då ropar en vakt:
-Sternfeldt, Spalde! Visitors!
Vilken glädje! Vi är som små barn inför julafton. Någon undrar varför vi är så glada, om det är möjligt att vara så glad i ett fängelse. Och det är det.
När Pelle kommer skiner han som en sol och vi kramar varandra hårt. Per hinner också få en kram innan han sätter sig hos Annika. Det har givetvis varit nervöst för dem också, om de skulle hinna.
Och så får jag historien om hur det kom sig att alla blev arresterade, både de som skulle stanna utanför som stödpersoner, och journalisterna som var med och filmade. Att det inte varit meningen, att man varit osäker på vad som var "förbjudet" område, och att det alltså var ett misstag för fyra av dem som inte var förberedda få att arresteras. Det krävs en längre mental process för att möta en sån sak med lugnt sinne. Tack och lov blev arresten inte långvarig.
För mig som sitter här, som inte var med, blir det hela som en komisk grej. Att hela gänget åkte in. Till och med teamet som skulle filma. Det var liksom pricken över i:et. Jag hoppas att de själva kan skratta gott åt händelserna framöver. För mig var det i alla fall en härlig "support".
Pelle berättar vidare om polisstationen, om poliserna där som mindes oss andra tre så väl. Om kortet de hade fått där vi tackade för deras trevliga sätt, om hur glada de blivit. Att de egentligen ville skriva tillbaka, men att deras arbetsroll "förbjöd" dem det.
Pelle berättar om sin oro över att bli "utsläppt" för tidigt, han ville så gärna tillbringa en natt i en cell. Han var ju väl förberedd, och det var en sådan upplevelse han ville ha med sig hem. Det fick han också. Jag kan intyga att efter tio veckor är det inte lika exotiskt längre.
