23 oktober

bröd inte bomber / dagböcker / ann-britt / 23 oktober

Vi går till affären och köper godis till vårt stadiga fredagsfika. Ena fredagen i Annikas cell och nästa fredag i min. En slags ritual. För att göra tiden begriplig.

Jag köpte mascara och läppstift idag. Tänkte "piffa till mig" när vi ska till rätten på måndag. Trodde förut att jag inte alls skulle tänka på sånt härinne, att jag överhuvudtaget inte skulle bry mig. Men nu känner jag att det är viktigt. Att göra mig synlig. Det är så lätt att glida undan när man är inlåst en längre tid. Vissa stunder är det som om världen "därute" inte existerar, som om vi är utelämnade helt åt oss själva. Men så kommer ett brev som återupprättar kontakten och man förstår på nytt att vi är delaktiga i något som pågår. Att vi faktískt inte är bortglömda.

Så jag köpte mig ett läppstift, ett rött. Och jag målade mig och så mig i spegeln. Och jag kände att jag fanns till.

Ann-Britt