30 september

bröd inte bomber / dagböcker / ann-britt / 30 september

Gungningar från Risley!

Konspiration! Det kan ge flera års fängelse. Säger advokaten.

Flera år? Nog hade vi förberett oss på fängelse en tid, men så länge. Det rör sig i magen, liksom hisnar. Flera år. Det vore inget vidare.

-Fast å andra sidan, fortsätter advokaten, så kan domaren tycka att ni gjorde handlingarna utifrån goda intentioner och ger er därför ett mindre straff.

Jaha. Det gäller alltså att ha tumme med domaren. Det är det som är rättssystemet.

Tillbaka i cellen. Samma tråkiga gula väggar som mötte oss de tre första dygnen vi var arresterade. Kala väggar i cement. Inga fönster. En hård träbänk, en toalettstol. Här är det väntan som gäller. Timme efter timme. Inne i fängelset finns i alla fall ett liv som pågår. Här är bara tomhet.

Så är det dags. Vi leds upp till rättssalen i handbojor, strax utanför blir vi befriade och så går vi in. Salen är glest befolkad, med stela tunga ansikten. Jag ler, men ingen ler tillbaks. Vi säger våra namn och våra adresser. Inget mer.

Åklagaren säger att åtalet inte är helt klart, om man ska hålla kvar vid konspiration eller om det blir ett lägre åtal. Man behöver lite mer tid och vill att vi kommer tillbaka nästa måndag igen.

Ett lägre åtal? Inte får det bli ett lägre åtal, då får vi ju ingen rättegång i "crown court", då blir det ingen rättegång med jury. Nej, så får det inte bli. Tänk om allt arbete vi och så många andra har lagt ned bara skulle resultera i en rättegång i "magistre court". Det vore för bedrövligt.

Dagarna som följer är oroliga. I slutet av veckan ringer advokaten, han tror att det blir konspiration, att man har bestämt sig. Men det är inte förrän vi åter står i rättsalen och hör det med egna öron som vi kan andas ut.

Vi får åtalet konspiration. Vi får vår rättegång i crown court. Jippi!
"Conspiracy to commit criminal damage". Det kan ge flera år i fängelse.
Jaja, det ordnar sig väl med den saken.

Ann-Britt Sternfeldt