19 september
Vår fjärde dag. En viss anpassning börjar ske, rutiner som lägger sig på plats, förhållanden man resignerar inför. Det är ändå ingen idé att ifrågasätta, ingen idé att "gå igång" på sånt som ändå inte kan förändras.
Upp på morgonen ca 9.50, sopa cellen, iväg till frukost. Vi får vår ranson mjölk för dagen, den vi ska ha till vårt te eller kaffe (vilket vi måste köpa själva), eller om vi väntar med att ta den vid lunchtid. Den står sen i en mugg i vår cell hela dan och är härligt "ljummen" framåt kvällen. Mums.
En stund efter frukost går vi till vår datalektion, och 11.15 (!) är det lunch. Därefter blir vi inlåsta i cellen från 11.30 till ca 13.15. Sedan är det data igen om det inte är fredag eller helg. 16.15 är det "tea" eller rättare sagt middag. Sen är det "fri" tid till 20.00 då vi blir inlåsta - lördag och söndag blir vi inlåsta 16.30. Motion är det ont om. Vi får gå ut och gå på en asfaltterad plan en stund mitt på dan, annars blir det att jogga upp och ner i cellen och försöka göra övningar som är anpassade till 2 X 1 meter.
Än så länge har jag bara tillgång till en BH och ett par sockor så det blir att tvätta på kvällen och hänga på tork över natten. Våra underbyxor måste vi också tvätta i handfatet och torka i vår cell. Lite tråkigt men fullt överkomligt. Den bristande tillgången på kläder tappar sin betydelse när man sitter inne, i alla fall för mig. det som betyder är kontakten med världen utanför. Posten på förmiddagen blir dagens höjdpunkt, besvikelse. Trots all uppbackning är det ändå lätt att känna sig ensam och bortglömd när vissa brev dröjer som man vill ska komma. Det här blir nog en träning i att vänta, på flera sätt. En lång och grundlig lektion i tålamod. Men jag vet att jag gör det i solidaritet med de fattiga och en kort tid av mitt fria priviligierade liv måste det väl ändå vara värt!
