Plogbillsaktioner i Sverige
Välj Livet!
Den 20 april 1988 genomfördes den första plogbillsaktionen i Sverige.
Gun-Marie Carlsson (numera Tranberg) och Henrik Frykberg hade väntat i flera
dygn vid Uddevalla hamn på att kanonerna skulle anlända på
järnvägsvagnar. Kanonerna var av typen Fälthaubits 77 och de var en del av
Bofors stora Indienorder.
Området var starkt bevakat och Henrik och Gun-Marie
fick åla sig fram längs stranden. Den sista biten fram till
järnvägsvagnarna där kanonerna stod var de dock tvungna att gå synliga.
Några meter från en av kanonerna tändes strålkastarna på en bil. De gick
fram till kanonerna med sina verktyg men lade dessa på marken så fort vakten
kom. De blev arresterade och släppta efter ca 10 timmar.
Stoppa Vapenexporten
- Plogbillsaktion 2
På torsdagskvällen den 16 februari 1989 rullade fem
kanoner, fälthaubits 77b, in på Kristinehamns järnvägsstation. Kanonerna
var tillverkade på Bofors och skulle fraktas till en hamn på västkusten
för vidareleverans till Indien.
Gunilla Åkerberg från Segmon i Värmland
och Anders Grip från Björkå i Småland tog sig in på banområdet. De gick
upp på en järnvägsvagn och gjorde en kanon obrukbar genom att hamra på
laddningsmekanismen, varefter de hängde upp en banderoll med texten
"AVRUSTNINGEN HAR BÖRJAT". De hängde sedan upp en gunga på
kanonröret som de prövade, varefter de firade avrustningen med att äta
semlor. Polisen kom efter en halvtimme och arresterade dem. De var positiva
till aktionen och gav tips om var en ny plogbillsaktion skulle kunna
genomföras. De blev dömda till skadestånd men Bofors lade ner sina
anspråk.
Plogbillsaktion Eskilstuna
I gryningen på vårdagsjämningen den 20 mars 1990 klättrade Linus
Brohult, Johan Hammarstedt och Lasse Gustavsson över staketet till
FFV-Ordnance Gevärsfaktori i Eskilstuna. De gick in i fabriksbyggnadens
entré och kom fram till en utställningsmonter med bl a ett Carl Gustaf
granatgevär. De bröt upp låset, lade granatgeväret på golvet och hamrade
på avfyrningsmekanismen tills vapnet inte längre var brukbart. De vecklade
ut sin banderoll "VAPEN HAR AVRUSTATS" och satte sig och sjöng.
Granatgevären är Sveriges mest exporterade vapen och har använts i mängder
av olika krig, bl a i Vietnamkriget. Så småningom kom en tjänsteman som i
sin tur kontaktade polisen som kom och grep dem. De dömdes så småningom
till skadestånd, vilket de vägrat betala.
Plogbillsaktion Gevärsfaktoriet
Den 1 mars 1991 gick Stefan Falk från Stockholm, Anders Grip från
Björkå i Småland och Per Herngren från Göteborg in med morgonskiftet på
FFV-Ordnance Gevärsfaktori i Eskilstuna. I arbetskläder och besöksbrickor
med texten "Ett avväpnande BESÖK på Gevärsfaktoriet" gick de in
till vapenlagret. Stefan avrustade ett automatgevär, AK-5, medan Per och
Anders tog ner två Carl Gustaf granatgevär som de avrustade med sina
hammare.
En grupp arbetare hade samlades runt dem men stämningen var lugn och
de kunde prata tills polisen kom. Rättegången hölls först 1994 och de
dömdes till böter (Per och Stefan) respektive 1 månads fängelse (Anders).
Plogbillsaktion Ing 3
Den 8 januari 1992 var första gången som en värnpliktig genomförde en
plogbillsaktion. Magnus Eklund från Stockholm var inkallad till
militärtjänst på Ing 3 i Boden. När han fick sitt vapen, ett automatgevär
AK-4, lade han ner det på golvet och slog sönder siktet samt fästet till
amunitionsmagasinet. Han lade därefter sin hjälm upp och ner på golvet - en
lokal symbol för fred - och klargjorde för befäl att han inte längre stod
till krigsmaktens befogande.
Magnus delade ut ett brev där han förklarade
att "jag vill avrusta mitt eget våld och visa att det finns de som inte
accepterar militarismen... Jag önskar att folk ska bli mindre rädda att
bryta sin lydnad och istället ta sina tankar på allvar. Stora strukturer,
såsom militären, vilar till sist på oss individer". Magnus dömdes
till fyra månaders fängelse.
JAS till plogbillar -93
På sommarsolståndet den 22 juni 1993 tog sig Igge Olsson och Pia Lundin,
båda från Uppsala, in på Saab:s militära område i Linköping där JAS 39
Gripen tillverkas. De sådde vetefrön och planterade uppdrivna veteplantor i
marken, tog sig fram till hangaren och bröt sig in genom att bända upp en
dörr med kofot. De hängde upp en vacker banderoll med aktionens namn och
började hamra på bombfästena på flygplansvingarnas undersida. När de var
klara bredde de ut en indisk duk och började äta bröd och dricka vatten.
Vakter kom och de blev de bjudna på körsbär som de dock inte tog emot.
Två
dagar senare fortsatte aktionen. Hans Leander och Tomas Falk, även de från
Uppsala, gick in för att avrusta ytterligare tre plan. Bevakningen var nu
betydligt skärpt och de blev upptäckta innan de kommit fram till hangaren.
Alla fyra häktades, anklagade för grovt sabotage.
Tingsrätten dömde dem
för grov skadegörelse (Igge och Pia), respektive medhjälp och försök till
grov skadegörelse (Tomas och Hasse), till 1½ års fängelse och 1,7 miljoner
kronor i skadestånd till Saab. Hovrätten i sin tur sänkte straffet till 1
års fängelse och 84 000 kronor i skadestånd. De avtjänade sina straff och
frigavs i augusti och november 1994.
Skadeståndet ville de dock inte betala
till Saab eftersom pengarna då skulle användas till JAS. De föreslog
därför till Saab att pengarna skulle gå till något annat projekt. Saab var
från början positiva men sa nej när de förstod att gruppen inte ville
upphöra med motståndet mot JAS.
Anarkistisk Plogbillsaktion
Den 27 januari 1994 tog sig Calle Höglund från Lidköping och Karna Rusek
från Göteborg in på flygbasen Såtenäs F7 i Lidköping att göra ett
Viggen-plan obrukbart. De avrustade planet genom att hamra på dess framspets
där pitotrör och nosradomen sitter (innehåller bl a radarteknologi samt
mätinstrument för lufttryck), varpå de greps och blev häktade, misstänkta
för grovt sabotage.
De dömdes senare för sabotage till tolv (Calle)
respektive tre månaders fängelse (Karna). Även stödpersonerna åtalades.
Ulf Lundblad, Mats Kolmisoppi och Henrik Höglund dömdes för medhjälp till
sabotage till åtta månaders fängelse (Ulf och Henrik) resp 2 års
villkorlig dom (Mats). Alla fem dömdes att solidariskt betala skadeståndet
på 206000 :-.
Avrustning för Fred
1996 års mottagare av Nobels fredspris, Jose Ramos Hortas, gav i ett
uttalande sitt stöd plogbillsgruppen Avrustning för Fred. Uttalandet finns
länkat. Torsdagen 24 oktober 1996 klockan 18:00 klättrade Igge Olsson och
Kajsa Svensson över staketet till Landvetters flygplats utanför Göteborg.
De kunde därefter finna vägen in i flygplatsens lagerlokal för avgående
gods, och efter att ha hejat på arbetarna skredde de till verket: Dagens
arbetsuppgift var att finna samt ickevåldsligt avrusta en sändning vapen
ämnade för Indonesien som förtrycker befolkningen på Östtimor. Syftet var
att fredligen avrusta delar till Bofors luftvärnssystem Robot 70, som då
skulle skickas till Indonesien. De lyckades inte finna dem men flera trevliga
samtal uppstod med lagerarbetarna som blev bjudna på bullar.
Lagerpersonalen
sa visserligen inte något om var vapensändningen befann sig, men
plogbillsgruppen Avrustning för Fred och dess stödpersoner tror att den
stora öppenheten under hela aktionsfösöket var en av orsakerna till att
stämningen var god ännu då Igge och Kajsa gick ut ur lagret tillsammans med
två poliser. De släpptes, och drygt två år hann gå innan Igge och Kajsa
blev kallade till rättegång.
Rättegången ägde rum i Mölndals tingsrätt
den 8 december 1998. Domaren ville inte tillåta någon som helst bevisning
från aktivisternas sida angående Indonesiens folkmord på Östtimor.
Avrustning för Fred arrangerade därför en extra rättegång på kvällen
samma dag i Viktoriahuset där de lade fram bevis för att deras
avrustningsförsök var lagligt och moraliskt befogat. Tingsrättens dom blev
40 dagsböter för olaga intrång.
Så Välj Då Livet
Kvinnoplogbillsgrupp som den 19 april 1997 försökte avrusta en
Boforskanon. Mer information om denna aktion finns på deras hemsidor.
Plogbillsgruppen Bröd inte Bomber
Den 13 september 1998 tog sig Plogbillsgruppen Bröd Inte Bomber in på
fabriken för kärnvapenubåtar i Barrow, England. Öppet och ickevåldsligt
började de montera ner utrustning som användes vid tillverkningen av
ubåtarna, innan de greps av vakterna. De häktades och satt inne i sex
månader.
I maj hölls rättegången, en spännande rättegång där de tre
plogbillarna Ann-Britt Sternfeldt, Annika Spalde och Stellan Vinthagen bland
annat hävdade att innehav av kärnvapen strider mot internationell lag.
Enligt ett utlåtande från den internationella domstolen i Haag 1996, är
allt användande eller hot med kärnvapen förbjudet. Och eftersom
Nürnberg-tribunalen som skrevs på efter andra världskriget hävdar att alla
medborgare har inte bara en rättighet, utan en även skyldighet, att ingripa
när regeringen bryter mot internationell lag, såg sig plogbillarna tvungna
att handla.
Rättegången fick ett dramatiskt slut. Trots flera timmars överläggning
kunde juryn inte enas om huruvida aktionen var laglig eller olaglig.
Resultatet blev en så kallad Hang Jury, det vill säga de befanns varken vara
skyldiga eller oskyldiga. I väntan på en ny rättegång blev de frisläppta,
och domaren bestämde sig för att fråga regeringen om internationell lag
stod över brittisk lag eller inte. Den nya rättegången började den 13
oktober. Ann-Britt Sternfeldt deltog dock inte i rättegången på grund av
sjukdom.
Den 21 oktober meddelade rätten att plogbillarna fick 1 års fängelse
för aktionen. Med jurysiffrorna 10-2 befanns de åtalade skyldiga till "conspiracy
to commit criminal damage".
Läs mer på Bröd Inte Bombers
hemsidor.
Plogbillgruppen Dansa och Sjung
Plogbillsgruppen Dansa och Sjung startade i maj 2003. Ett tiotal deltagare
från England, Holland och Sverige har deltagit. Syftet är att göra
vapeninspektioner på olika vapenföretag för att undersöka om där finns
vapen som ska säljas till krig. I fall sådana vapen hittas försöker
gruppen med exemplets makt visa att dessa vapen måste avrustas.
Ulrika Hävre och Igge Olsson från arbetsgruppen Vapeninspektion för
Avrustning åtalades den 7 juni 2004 i Linköping för att ha letat upp
och räknat de JAS-plan som byggs av SAAB. Torsdag den 15 januari 2004 tände
Ulrika Hävre ett gravljus utanför JAS-området innan hon under två timmar
genomförde vapeninspektionen. Igge Olsson väntade utanför området och hade
kontakt med familj och vänner.
Ulrika Hävre åtalades för Brott mot lag om skydd av samhällsviktiga
anläggningar samt förberedelse till sabotage (högst 4 års fängelse). Igge
Olsson åtalades för medhjälp till brott mot lag om skydd av
samhällsviktiga anläggningar.
Under rättegången den 15 december 2004 i Linköpings tingsrätt mot
Ulrika Hävre och Igge Olsson menade åklagaren att eftersom det var en
förberedelse för ”avrustning” och ”plogbillsaktion” så bör
domstolen ge fängelse.
Domen mot Ulrika Hävre blev fyra månaders fängelse. Brottsrubriceringen
var förberedelse till sabotage, samt brott mot lagen om skydd av
samhällsviktiga anläggningar. Igge Olsson dömdes till 100 dagsböter för
medhjälp.
Domen överklagades till hovrätten. På onsdag den 7 september omprövade
Göta Hovrätt domen mot de båda plogbillsaktivisterna. Göta Hovrätt
mildrade domarna mot plogbillsaktivisterna Ulrika Hävre och Igge Olsson.
Ulrika Hävre dömdes av Linköpings Tingsrätt för förberedelse till
sabotage, men detta underkändes av hovrätten och rubriceringen ändrades
till olaga intrång istället. För Ulrikas del sänktes straffet från fyra
månader till en månads fängelse.
- Det här är en seger, både för oss personligen och för det fortsatta
fredsarbetet, säger Ulrika. Jag känner mig inspirerad att fortsätta mitt
arbete som vapeninspektör.
Igge Olsson, som bistått Ulrika med råd och dåd, dömdes till 100
dagsböter för medhjälp.
Den 4 december 2005 påbörjade Ulrika Hävre sin en månad långa
fängelsestraff, som blev följden av den vapeninspektion som genomfördes vid
SAAB:s militära fabrik i Linköping i januari 2004.
Läs mer på Dansa och Sjungs
hemsidor.
Aktionerna till och med Så Välj Då Livet är sammanställda av Hans
Leander 1999 09 22
|